Är det så himla farligt att KRÄVA lite av sin hund?

Ett inlägg i en facebookgrupp som handlar om hundträning, fick verkligen igång min tanke och en hel del funderingar.

Inlägget och frågan är ställd utifrån (delar av inlägget)  - ”Är det så himla farligt att KRÄVA lite av sin hund? Förtydligar också att det först och främst handlar om allmänlydnad -  INTE träning! Undrar varför det skulle vara så fel att korrigera och tala om för hunden att den gör FEL med vissa små hjälpmedel ex. med rösten. Att all träning nu för tiden handlar om klicker och skvallerträning. Tillägger också - ”Funkar säkert jättebra på många hundar men inte på alla. Och definitivt inte i alla situationer.”  Hen ifråga tar upp att ”vissa tycker att deras sätt är det enda rätta att träna/lära/utöva vissa saker på men GLÖM inte hur hela samhället ser ut idag!” Att hundar bär sig åt både från höger och vänster, att ungar som ingen kan hantera för att vi inte får vara hårda och bestämda alls. Allt skall smekas medhårs” Hen ifråga tycker att det gått alldeles för långt på många sätt - att man skall kunna korrigera vänligt, men bestämt. Att problemet är att man blandar in känslor i sitt handlande till hunden. Att den (hunden) förstår en ”känga” när den gör utfall mot en annan hund, om den kommer direkt och utan känslor. Sen ställs frågan om man verkligen skall behöva muta våra hundar i längden?”

Min första reaktion när jag såg inlägget och diskussionerna var - Nej inte nu igen! Funderade allvarligt på om jag skulle vara kvar i gruppen eller ej. Sen när jag var ute med mina hundar på promenad, så slog det mig att  - Jag faktiskt kände en tacksamhet för den som gjort inlägget och alla som deltagit i diskussionen. För att det fick mig att sätta ord (igen) på vad jag själv står och mina tankar kring frågan. Dessutom så kanske det är så att andra upptäcker att det finns alternativ, jag kan göra val. Precis som jag själv har gjort och blivit ifrågasatt för många många gånger :-) Men för varje gång så stärker det ju mig i mitt ställningstagande, min argumentation, varför jag har gjort det valet med mera med mera.... 

Som bakgrund till det hela så kan jag tillägga att jag har haft ett antal hundar, sedan tonåren ( 70-talet), tävlade aldrig men var på olika sätt aktiv inom Brukshundsklubben. Efter ett längre uppehåll på grund av livets olika skeden, så stod jag i begrepp att återigen bli hundägare. Samtidigt så ville jag uppdatera mig om detta med hundträning och hade både tid, möjlighet och intresse för att göra detta. Ganska så tidigt i mitt sökande så kom jag in på detta med klickerträning. Blev verkligen nyfiken på vad detta var och började kolla runt och fråga andra som höll på med hunderiet. Jag gillade verkligen metodiken, det sa KLICK kan man säga!!
För mig kändes det helt rätt ur ett etiskt perspektiv, det finns en vetenskaplig grund, som visare att det är det mest effektivaste sättet att träna på, det utvecklar verkligen MIG som hundtränare - att bli bättre, lära mig mer, förstå mer. För varje hund jag tränar så lär jag mig av den - för att de är individer. Det är bara några av orsakerna till mitt val av förhållningssätt och metodik. Sen inte minst det är kul, du får en positiv feedback av att välja att se det positiva som du kan belöna, istället för att titta på eller kanske till och med skapa situationer som gör att du har möjlighet att korrigera/bestraffa. 

Det är varandras 2 ytterligheter i min värld och sedan så finns det en del däremellan. Jag kallar mig själv för cross over - ( i hundvärlden så kallar man ofta en hund som är tränad med ”traditionella metoder” - sedan gått över till att bli tränad med klicker/moderna hundträning för en cross over hund). Som tur var så fortsatte jag inte med vad jag tidigare hade lärt mig med min då nya hund - utan valde att göra på ett annat sätt. 

En annan orsak som var väldigt viktig för mig i valet, var att jag har i många år arbetat med människor och i rehabilitering. Dessutom arbetat i och varit ansvarig för olika projekt med arbetsinriktad rehab, så jag har grunderna med inlärningspsykologin i teori och praktik. Jag kände att jaa - fungerar det för människor, så fungerar det ju självklart för hundar också! :-) Jag önskar att jag då hade haft den kunskap och erfarenhet som jag fått av mitt intresse och arbete med hundar, de senaste åren. 

Jag tror verkligen att det är viktigt att veta om att du har möjlighet till ett VAL.

Vet du om det - så är det ju viktigt att du är medveten om att du faktiskt gör ett VAL, oavsett vilken metod du väljer. Är du inte tydlig i ditt förhållningssätt och metod - så är det också ett VAL.

När jag då läser inlägget, så känner jag att - utifrån mitt perspektiv så blandar man verkligen ”Äpplen med Päron” 
För att se frågan utifrån ett modernt och vetenskapligt perspektiv, utan inblandning av känslor;

  • Hunden lär sig 24 timmar om dygnet och lär sig både på gott och ”ont” även när vi inte tränar strukturerat/planerat - många skiljer på allmänlydnad/uppfostran och träning (i hundens värld tror jag knappast att den gör skillnad på det ena eller andra).
  • Som klickertränare så lär jag hunden att det LÖNAR sig att bjuda på beteenden. Vilket bland annat kräver en hel del struktur, planering, lägga kraven på rimlig nivå  och att vara konsekvent.
  • En muta använder man sig av för att ev. få igång ett beteende - Belöning kommer EFTER utfört beteende. 
  • Klicker använder jag som en markör för att tala om (vilket jag har lärt hunden) - det du gjorde nu var BRA! = belöning. ”att ge en känga” - KAN också vara en markör, om man på något sätt talar om för hunden vad det var som ledde till att den fick en bestraffning/korrigering. och som hen beskriver vikten med bra timing för önskad effekt. Vilket är viktigt i båda fallen, men än mer i samband med korrigering/bestraffning. Inte minst på grund av att det kan få flertal olika negativa konsekvenser om man använder sig av korrigering/bestraffning - du vet inte vad hunden kopplar ihop med korrigeringen/bestraffningen. Risken för ”biverkningar” eller negativa effekter av att arbeta/träna med belöning är att du då är tvungen att belöna för att DU har klickat/markerat fel - då är det ju bara att DU får bli bättre på att klicka rätt. Som Bob Bailey sa på ett seminarium jag var på i Stockholm - ”Klickerträning är enkelt, men inte lätt”. Det var otroligt mycket bra som förmedlades på seminariet - en sak till som jag speciellt försöker ha med mig i samband med träning ”Är DU en bättre tränare efter träningspasset, om INTE ändra på något då!”
  • Belöning?  - vad hunden uppfattar som belöning! Kan vara godis, kamplek, jaktlek, mysa, att springa efter katten (kanske inte önskvärt, men för hunden en belöning), med mera med mera
  • Klickerträning (som jag ser det) är att jobba med klassisk och operant inlärning med positiv förstärkning i huvudsak och utsläckning/ignorera oönskat beteende. Går inte det, så bryter jag det hela genom att kanske bara gå och hämta hunden eller hur situationen nu är. 
  • Ur ett inlärningsperspektiv har det i studier( kommer tyvärr ej ihåg källan - Univerity of Bristol?) visat sig att :
  1. Positiv förstärkning (du tillför något som hunden upplever som belöning och beteendet ökar) - fungerar mest effektivt. 
  2. Positivt straff (du korrigerar/bestraffar och beteendet minskar) fungerar men inte alls så effektivt som positiv förstärkning. Dessutom finns det som tidigare påtalats en del risker med metoden.
  3. Sämst ur ett inlärningsperspektiv fungerar en blandning av positivt straff och positiv förstärkning

Detta är bara några reflektioner utifrån inlägget och för min del är jag glad att jag att jag lär mig hela tiden  och det kommer också ny kunskap inom området hela tiden. Glädjen över att jag har mött många duktiga hundtränare som tränar med framgång med metoder som är kul och positiva. Personer i Sverige som ex. Natasja & Malvina Ravenklint som skapat den nya belönande hundsporten Rallymix - en mix av olika hundsporter med bland annat vardagslydnad, Maria Brandel och Siv Svendsén (Norge) som har gett mig en helt annan syn på lydnadsträning! Att kunna ”jobba” med jaktträning med klickertänk, där Elsa Blomster och Lena Gunnarsson - bidrar med sina kunskaper. Professor Per Jensen och Lars Fält som utifrån sitt perspektiv ger oss ökad kunskap om hundars beteenden, bara för att nämna några. 

Så för att avsluta denna fundering, TACK för inlägget som gjorde att jag kom mig för att skriva mina funderingar och ställningstagande för varför jag väljer att ha det förhållningssättet till mina hundar och hundträning som jag har och som för min del känns etiskt rätt. Kanske kan det också ge inspiration till andra att valet finns. 

Ha kul tillsammans med din hund! :-)
Inger Borg

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln