Cesar Milan till Sverige

När jag säger att jag inte gillar Cesar Milan får jag alltid försvara mig (skall egentligen inte säga alltid, men väldigt ofta). TV har en enorm genomslagskraft. Det spelar inte någon roll att man inleder varje avsnitt av The Dog Whisperer med brasklappar om att detta inte är något man skall prova själv hemma, för det är det första vi gör. Egentligen är det inte konstigt. Vi är primater. Och primater apar efter. Det vi ser, det gör vi. Många är de föräldrar som blir förvånade över att de får rökande tonåringar, trots att de hela tiden talat om hur skadligt det är med cigaretter, samtidigt som de röker...

Cesar Milan är också otroligt trevlig. Han ser bra ut, han har ett vackert leende, han nickar förstående och han har en väldig känsla för hur man skall handskas med människor. Han är extremt socialt kompetent och jag är helt säker på att om jag gick ut och åt en bit mat med honom, så skulle jag ha en väldigt trevlig kväll. Han är också verbal. Han har en förmåga att förklara det han gör så att folk förstår. Problemet är att hans förklaringar inte har något alls med vad dagens vetenskap om hundar har kommit fram till. Mycket av det han säger låter logiskt, men är det alltså inte. Cesar skulle kort och gott kunna sälja vad som helst till vem som helst.

 

När man inte gillar Cesar Milan, eller rättare sagt, hans metoder, får man alltid höra återkommande argument av hans anhängare:

 

1. Man visar det bästa på TV, eftersom Cesar är på TV är han bäst på det han gör.

Jag är ledsen att behöva säga det, men så är det inte. Det som gör "bra TV" är på TV. Det som säljer är på TV. Cesar säljer enormt. Han är National Geographics största kassasuccé, och en sådan låter man förbli på TV, oavsett vad kritikerna säger. Att sälja och att vara bäst är inte med nödvändighet samma sak.

 

2. De hundar han arbetar med är så kallade "red zone dogs", det vill säga de är så farliga att ingen annan än Cesar kan arbeta med dem.

Begreppet "red zone dogs" hade jag aldrig hört innan det presenterades på denna show, men jag kan säga att jag har arbetat med några sådana hundar själv. Cesar har inte någon som helst utbildning, utan är så kallat autodidakt, självlärd. Varför skulle man ta de allra farligaste och svåraste hundarna till någon som är självlärd, när man kan ta dem till någon som har flera års utbildning på området, som lärt sig av andra specialister som i sin tur har mångårig erfarenhet? Vilken annan yrkesgrupp är detta relevant för?

 

3. Hundarna skulle avlivas om de inte kom till Cesar.

När man arbetar som hundpsykolog är det just så läget är väldigt ofta. Hunden står under avlivningshot, och ofta har problemet fått pågå på tok för länge innan man söker hjälp. Men att hunden står under avlivningshot gör det inte okej att använda vilka metoder som helst. Det finns alltid möjlighet att arbeta med problem utan att ta till obehag – ofta kräver det mer kunskap, och användandet av obehag tas ofta till när kunskapen brister.

 

I Sverige har vi dessutom en djurskyddslag som förbjuder den här typen av träning. "Enligt de grundläggande bestämmelserna i djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande" och "Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att överanstränga djur och att slå dem."

Dessutom står det tydligt: "Elhalsband och stackelhalsband får inte användas på hundar." Jag anser att Cesar Milan bryter mot samtliga dessa punkter, och därför inte borde visas på TV (filmen som ingår i denna blogg visar tydligt varför).

 

4. Jag är bara avundsjuk för att Cesar är på TV och inte jag.

Visst, jag skulle inte alls ha något emot att vara på TV, men det jag fram för allt vill se i rutan är alternativa sätt att träna. Jag tycker att det är TVs skyldighet att visa att det finns annat än föråldrade traditionella metoder inom hundträningen, och att man dessutom kan komma MINST lika långt med dessa. Jag skulle till och med drista mig till att säga att man lyckas bättre. Att dessa metoder kommer fram på ett bra sätt är det allra viktigaste, inte vem som gör det. Det allra bästa hade ju varit om Cesar hade lärt om, och fortsatt i TV med modern träning. Då hade ingen varit gladare än jag.

 

Det jag hoppas med detta blogginlägg är att filmen skall tala för sig själv, att den skall klargöra vad som i själva verket händer i Cesars show, och som väldigt ofta faller bort av skickligt tal och fina leenden.

 

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Gå till YouTube och sök efter "Cesar Milan kicking dogs".

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln