Sitter här och tänker på vargarna på Polarzoo, de har blivit som ett gift för mig. Känner väldigt stor saknad och längtar redan efter dem.

 

Saken är den att innan vi åkte denna gång så undrade jag om det skulle bli lika fascinerade att träffa dem ännu en gång eller om man liksom blivit lite mätt på vargar.


Svaret kom efter första mötet, nej man kan aldrig se sig mätt på dem. Det händer alltid något oförutsett och man inser verkligen att hund är hund och varg är varg.

 

Just nu sitter jag bara och längtar till september då vi kommer att åka tillbaka. Tror nog att Polarzoo får bli mitt andra hem.

 

I morgon är det utställning som gäller i Hässleholm, vi skall inte delta utan heja fram Jozefin och Vilda.

 

Sov gott och pussa vovvarna från mig!

 

Malvina

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln