Träning i teori och pratik

Något som aldrig upphör att förvåna mig är när man lär ut en sak och gör en annan, eller när ens teoretiska grund inte alls överensstämmer med ens praktiska.

 

Ett sådant exempel var jag med om på en brukshundsklubb för flera år sedan. Instruktörerna talade om att vi skulle jobba med positiv förstärkning med våra hundar, men däremot jobbade de enbart med bestraffning på oss, det vill säga ett evigt klagande och letande efter fel på vårt beteende. Hur skall man då kunna leta rätt hos hunden?

 

Ett annat sådant exempel hände mig för några månader sedan. Två personer med hundar var här och fick undervisning. De brukade Ceasar Milan metoder på sina hundar, det vill säga två fingrar i nacken med tss, tss, samt kraftiga ryck i stryplänkar. När de sedan fick komma med synpunkten på vår undervisning sade en av dem "Det var så bra att ni berömde oss så mycket, man tänker inte på att berömma vuxna, utan bara barn, men vi vuxna vill ju också få beröm. Det kändes jättebra." När hon en stund senare fick frågan om hon kanske skulle börja jobba som oss, så sade hon att det inte passade henne att berömma hunden. Om barn och vuxna föredrar beröm, varför skulle inte hundar göra det? Var är logiken?

 

Men något riktigt märkligt fick jag läsa i veckans TV tidning (Kvällsposten/Expressen/GT). I en intervju med hundcoachen Fredrik Steen säger han en mängd saker som överhuvudtaget inte stämmer överens med det han visar på TV.

 

Hans filosofi är:


"Man måste älska sin hund och ha korrekt timing för att dressera den. Alla kan försöka, men de kanske inte lyckas med timingen. Som ett grovt exempel kan man säga att när två hundar skäller på varandra och är aggressiva - då finns det inget man kan göra. Det är när hunden visar signaler som man ska agera. Ger man sig på en hund som redan skäller ser den en som ytterligare en motståndare."

 

Jag håller med om det mesta, förutom att det känns som ett hopplöst företag att försöka vara hundinstruktör om man inte tror att alla kan lära sig timing. Det kan alla visst! Min var fruktansvärt bedrövlig, och är idag helt ok. Genom träning kan man bli mycket bättre på allt, även timing.

Men om man nu tycker att det är lönlöst att ge sig på en hund som gör utfall, eftersom det gör att hunden ser dig som ännu en motståndare, varför gör han då exakt det i varje veckas avsnitt. Jag får bara inte ihop det. Och det är väl just därför som han blir biten varje vecka, och Ceasar också för den delen. Klart att hunden försvarar sig om den ser en som en motståndare. Det handlar ju om att jobba tillsammans med hunden och inte emot den.

 

Sedan kommer nästa citat:


"Den senaste tiden har många hundattacker uppmärksammats. Fredrik menar att bristande disciplin mot hundarna är problemet. - För det första handlar det om att man i dag tror att man inte får ta tag i sin hund. Hundar kommunicerar med varandra genom käkarna. Det här kan det bli debatt om, men man får ta tag i nackskinnet på en hund när det gäller problemlösning. Det är skillnad med inlärning."

 

Jag håller med om att det är skillnad på inlärning och problemlösning, i den mån att det handlar om att man ibland blir tvungen att gå in och bryta ett beteende, av hänsyn till hund och omgivning, och att det inte har något med inlärning att göra, det vill säga, hunden kommer inte lära sig nämnvärt av den tillrättavisningen (tex att man tar den och går därifrån, eller grabbar tag i bakbenen om två hundar kommit i slagsmål), men då handlar det bara om att bryta beteendet, inte om att jag arbetar med ett problembeteende. Så snart jag arbetar med ett problembeteende så är inlärningen på plats, och då gäller samma lagar som gäller i alla annan inlärning. Det är inte så att inlärningsprinciperna ändras bara för att jag jobbar med ett problem. Det bästa sättet att arbeta med inlärning är genom positiv förstärkning, oavsett om det är ett problembeteende eller ett lydnadsmoment, eller en minhund. Punkt slut.

 

Så kommer nästa citat:


"Det första man gör med en hund är att skapa en kontakt, man börjar då med beröm. En hund lär sig bara av olika situationer om den för en fördel av att agera annorlunda. Om du skapar ett obehag för hunden så slutar den bara temporärt."

 

Jag håller med fullständigt. Ord för ord. Det är klockrent. Exakt så fungerar inlärning. Bravo Steen! Du är den första tradionella tränaren som jag har hört säga detta på exakt rätt sätt. Jag upprepar: "Om du skapar ett obehag för hunden så slutar den bara temporärt." Exakt så är det. Varför i allsindar utsätter du då hundar för obehag vecka efter vecka? Varför är det då ok att grabba tag i en hunds nacksinn? (betyder förövrigt "Nu skall jag döda dig" på hundspråk) Varför använda obehag om det bara har en temporär effekt? Varför inte bryta beteendet på ett annat sätt och därefter lära in det på rätt sätt och på det viset bli av med problembeteendet? Det övergår mitt förstånd!

 

Om Steen hade varit säker på att bestraffning och obehag fungerade så hade jag förstått att han använder det, men nu vet han att det inte fungerar och ändå gör han det. Vad är logiken i det? Och att dessutom lära ut det i TV, när man vet att det inte fungerar.

 

Så ett sista citat (och nu har jag mer eller mindre citerat hela artikeln):


"Man behöver inte vara en varghane eller en godismaskin för att hunden ska lyda. Bete dig normalt. Gör hunden något fel, tala om det ungefär som när man gör med ett barn. Om mitt barn gör något fel funderar jag inte över vad jag ska göra, jag säger till. Men folk tenderar att ge sin hund käk eller godis om de gör fel för att få dem att sluta. Det är så klart fel."

 

Ja, ger man barnet godis eller käk för att det skall sluta skrika i affären, så är det klart fel. Det fungerar som positiv förstärkning och beteendet kommer öka avsevärt i frekvens. Samma sak gäller naturligtvis en hund, eftersom inlärning fungerar likadant på människor som hundar. MEN det finns ett stort undantag. Barn och människor har samma språk. Vi förstår varandra, det går att resonera med barn, om de inte är väldigt små. En hund och en människa talar däremot helt olika språk. Det är meningslöst att försöka resonera dem till rätta. Ofta får det helt motsatt effekt. "Oj, så mycket uppmärksamhet jag fick att göra det där..." Hundar är väldigt bra på att missförstå oss, även om de också är duktiga på att förstå oss i andra sammanhang. Just när de gör fel är jag ganska säker på att de för det mesta inte begriper ett dugg, just för att vår taiming är usel och att den särskilt i bestraffningsfall måste vara extremt korrekt. Att skälla på hunden som bitit sönder ett bordsben medan man var på jobbet är med andra ord otroligt meningslöst, medan det skulle fungera betydligt bättre med ett barn. För både barn och hund skulle det däremot fungera otroligt mycket bättre med positiv förstärkning, det vill säga att man lärde in rätt beteende och belönade för det.

Inlärningspsykologiskt är vi som sagt exakt likadana.

 

Ha kul tillsammans med din hund,

 

Natasja

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln