I en värld av tvång och bestraffningar

När jag var i München och lyssnade på Ken Ramirez i december sade han en sak som egentligen inte var någon nyhet eller något som förvånande mig, men som ändå fick mig till något slags uppvaknande. "Vi som tränar med positiv förstärkning är i minoritet."

 

När man väl har börjat jobba med positiv förstärkning blir det näst intill omöjligt att tänka sig att man inte jobbar med den metoden. Allt annat verkar plötsligt helt ologiskt och som en otroligt onödig omväg. Det är därför väldigt lätt att glömma hur man tänkte innan man kom till denna insikt. För tio år sedan så trodde jag faktiskt att det var rätt att bita en hund i örat om den gjorde utfall mot andra hundar. Jag trodde att det var så en hund lärde sig. Idag är jag helt förbluffad över hur jag kunde tänka så otroligt ologiskt. Jag borde ha förstått bättre, kan jag tänka, men det kunde jag inte.

 

Ytterligare en påminnelse om vad det är för värld vi lever i och vad denna värld får oss att tro, fick jag idag när jag började läsa boken "Coercion and its fallout" (Tvång och dess nackdelar på svenska) av Murray Sidman. Det var Kathy Sdao som tipsade om denna bok vid sitt Stockholmsbesök och jag kan bara instämma. Detta är en mycket läsvärd bok som jag läser nu när jag är i Boston.

 

Författaren påminner mig om att vi faktiskt lever i en värld där tvånget är normen. Allt vi lär oss sker egentligen genom ett "...annars". Vi lär oss för att undvika obehag (bestraffning). Murray Sidman tar upp en rad olika exempel i alla möjliga olika livssituationer.

 

- Brott och straff. Mörda inte någon, för då... (...annars). I vissa delstater i USA utdelas dödsstraff. Med tanke på vilken otroligt hård bestraffning detta är borde det ju vara så avskräckande att det inte mördas någon i detta land... I taxin från flygplatsen till hotellet berättade chauffören att enbart Boston hade ungefär ett mord i veckan. Jag tror visserligen inte att MA (som delstaten förkortas, jag ska inte ens försöka stava till Massachusetts), delstaten där Boston ligger, har dödsstraff, men livstids fängelse borde ändå vara väldigt avskräckande. Trots detta mördar människor.

 

- Läraren i skolan: "Du måste plugga mer, annars sänks ditt betyg". Alla elever borde med hjälp av denna "motivation" gå ut med högsta betyg.

 

- Föräldrarna hemma: "Om du inte läser dina läxor, får du inte gå ut." Alla läxor borde vara gjorda, eller inga barn på stan.

 

- Föräldrarna vid matbordet: "Om du inte äter grönsakerna, får du inte någon efterrätt." Alla barn borde älska grönsaker, eftersom belöningen är så god.

 

Vi omgärdas av "...annars". Det är då inte så konstigt att vi faktiskt tänker i dessa termer när det gäller hundträning. "Fot!" (annars rycker jag till i kopplet).

 

Vi lever i en värld där vi skall "bete oss!", det vill säga vi skall göra vad någon annan vill. För att få oss att bete oss "rätt", får vi veta vad som händer ...annars. Naturligtvis överför vi detta på våra hundar. Det vore nästan konstigt annars. Om vi lever i en värld av olika slags tvång och hot, så kommer vi att överföra detta på dem runt omkring oss, inklusive våra hundar.

Hunden skall göra saker på kommando, annars...

 

Vi kontrolleras genom tvång. Det är det vi är vana vid, och eftersom tvång och kontroll kopplas samman och eftersom hundar skall kontrolleras så gör vi det med tvång (inspirerat av Sidman s. 29: "Because coercion is so general, most people take 'control' and 'coercion' to mean the same.").

Det är därför inte så konstigt att väldigt många ser talet om positiv förstärkning som orealistiskt:

 

"Och för andra är positiv förstärkning bara en dröm. '...orealistiskt: världen fungerar inte på det sättet.' Vissa lärare betraktar det till och med som fel: 'inte något annat än muta.' Istället för att ge positiva konsekvenser när deras elever lär sig, så bestraffar de dem helt enkelt för deras fel. Lärande blir, istället för att bli en förstärkare i sig själv, för många elever bara ett sätt att komma undan. De kommer enbart att se lärande som ett sätt att undvika bestraffning. Det är därför inte förvånande att många tycker att 'lärande för lärandets skull' är ett obegripligt koncept."

 

("And for others, positive reinforcement is just a dream. '...unrealistic; the world does not work that way.' Some schoolteachers even consider it bad: 'nothing but bribery.' Instead of providing positive consequences when their pupils learn, they simply punish them for failures. Learning, instead of becoming a reinforcer in its own right, serves many pupils and students just as an escape route. They come to value learning only as a way of avoiding punishment. It should not be surprising that many of them find 'learning for its own sake' an unfamiliar concept." s. 47)

 

När jag läser detta citat så kan jag inte låta bli att tänka på ett avsnitt av ett hundträningsprogram på TV, där instruktören skrek till sin elev: "Nej, belöna inte hunden när den gör rätt!". Det som var rätt enligt denna instruktör var att bestraffa hunden när den gjorde fel, inte att belöna den när den gjorde rätt. Kanske hade denna instruktör i skolan, eller hemma, fått lära sig på samma sätt?! Det är inte helt omöjligt, eftersom vi lever i en värld där lärandet ofta ses som ett tvång och bestraffning enda vägen till rätt handlande.

 

Jag känner att jag blir mer ödmjuk i förhållande till de som tänker på ett annat sätt än jag när jag läser detta. Jag blir mer förstående.

 

Vi kan lära hunden att vilja lära sig saker. Att ge hunden möjligheten till belöning. "Fot!" (grönt ljus för beteendet, belöningen finns runt hörnet!) Lärande kan bli något roligt, inte något som hotar med ett ...annars. Dessutom kan det "rätta beteendet" bli en belöning för ett annat "rätt beteende". Hunden kan lära sig att älska att lära sig!

 

Dagens tips:

1. Läs bra böcker!

2. Det är inte med nödvändighet hundböcker som ger dig de bästa insikterna om inlärning!

3. Glöm inte bort hur kul det är att lära sig nya saker!

 

Ha kul tillsammans med din hund,

 

Natasja

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln