En sak som gladde mig mycket på Ken Ramirez seminarium, som jag bevistade i München, var det faktum att han inte vill använda sig av det som inom inlärningspsykologin kallas P-, det vill säga att man plockar bort något som hunden vill ha. Detta refereras ofta som en "time out", till exempel att tränaren vänder sig bort från hunden, eller lämnar rummet (tar bort något som hunden vill ha - det vill säga dig) Ken var mycket noga med att påpeka att man aldrig fick glömma bort att detta är en bestraffning, och eftersom det är det, är det något han ogärna använder sig av, eftersom han vill arbeta med positiv förstärkning, det vill säga belöna beteenden han vill ha mer av.

 

Ken menade också att användningen av P- ofta missbrukades, det vill säga användes på tok för mycket och för ofta. Han kom då tillbaka till vikten av tillit i förhållandet med djuret (se förra bloggen).

 

I samband med detta satte han upp två viktiga punkter, angående belöning och relation:

1. Djuret skall verkligen vilja ha din belöning!

2. Djuret skall verkligen vilja vara tillsammans med dig!

 

Vår belöning är oerhört viktig. Vi kan inte dunka till hunden och hoppas att han ser det som en belöning. Vi skall veta att det vi belönar med verkligen är en belöning. Belöning kan variera från det ena träningspasset till det andra. Bara för att hunden tycker att det är en toppenbelöning ena gången, är det inte alls säkert att den är lika uppskattad nästa. Hundar är inte helt olika oss på denna punkt. Det är därför viktigt att vi verkligen kan läsa vår hund och se på honom hur vår belöning tas emot.

 

Den andra punkten är minst lika viktig! Hunden skall naturligtvis inte träna med dig för att du kräver det eller för att han inte vågar annat, utan för att han tycker att det är fantastiskt att vara tillsammans med dig. Träning skall vara kul.

 

För oss som har haft glädjen att se Ken Ramirez träna, även om det bara var på video, har verkligen fått se en person som är ett stort föredöme på denna punkt. Ken ser nämligen ut som en lycklig femåring när han tränar. Han är totalt närvarande i stunden och kontakten och relationen han har med djuret, oavsett vad det är för djur, lyser som ett sken runt dem. Både han och djuret har lika stora leenden! Så kul skall det vara att träna!

 

Djuret skall aldrig på något sätt straffas för att det inte går bra på träningen, för vems fel är det? Fram med spegeln och titta. Lika smärtsamt varje gång!

 

Är vi positiva blir vi en del av belöningen!

 

Ha kul tillsammans med din hund!

 

Natasja

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln