Håll dig till en metod

Ett problem jag, som hundinstruktör, märker av väldigt tydligt är att många hundägare inte är konsekventa i sina träningsmetoder. De går från kurs till kurs, läser olika böcker, ser hundprogram på tv, och efter varje kurs eller bok eller tv-program, eller samtal med någon annan hundägare, så ändrar de sitt träningssätt.

 

Jag hör otroligt många säga: "Alla har något bra att komma med, jag tar lite här och lite där och blandar ihop alltsamman." När de säger detta gör det dessutom med stolthet, som om de verkligen har förstått vad det här med träning handlar om.

 

Det håller jag verkligen inte med om. Jag tror dessutom att det blir extremt jobbigt och obegripligt för hunden, när matte/husse ändrar personlighet mellan varven, för det är ofta det det hela handlar om. Träningsmetoden påverkar oss, och vi påverkar i vår tur hunden.

 

Att blanda den gamla hundskolemetoden, den som består av bestraffning (som de gärna omskriver till korrigering), med den moderna hundträningen (den som går ut på att vi markerar och belönar de beteenden vi vill ha), tror jag är direkt skadligt för hunden. Och jag är övertygad om att det skapar en bristande tillit mellan oss och hunden. Jag har sett alltför många exempel på dettaför att jag skall blunda inför det.

 

Att ena dagen vara klickertränare och nästa dag korrigera i stryphalsbandet, eller på annat sätt, är totalt felaktigt! Skillnaderna i metoderna och i grundsynen på hund och lärande är för stora för att de två skall kunna blandas! Det är min absoluta övertygelse.

 

Jag har ingen aning om du såg debatten mellan mig och Jeppe Strid i SVTs program "Debatt" för ett och ett halvt år sedan, men en av mina liknelser och tillika argument mot den gamla skolan var att det var samma styrningsmekanismer bakom denna typ av träning som bakom hustrumisshandel. Och jag står fortfarande fast vid den liknelsen. Först slår man (bestraffar), sedan ber man om förlåtelse och säger att kvinnan är fantastisk (belönar). Det bryter ner och det skapar förvirring och rädsla.

 

När hunden är rädd/stressad blir dessutom inlärningen i stort sett obefintlig. Att arbeta på det viset i en inlärningssituation är med andra ord helt kontraproduktivt. Hunden lägger så att säga backen i och försöker överleva. Inlärningen tar med andra ord längre tid än vad som hade varit nödvändigt.

Dessvärre är det inte den känslan som "tränaren" har. Bestraffning verkar förstärkande på den som bestraffar och därför fortsätter man. Träningen ger dessutom en illussion av att hunden har lärt sig, i och med att den bli passiv. Resultaten håller däremot inte i sig, tillskillnad från vad den här träningsmetodens anhängare hävdar.

 

När jag var och lyssnade på Barbro Börjesson tidigare i år, så hade hon satt tid på all inlärning. "Det tar tio minuter att lära hunden att gå utan att dra" och så vidare. En person gick i rasten ut och testade metoden (ryck i stryp och beröm) och kom entusiastiskt in och berättade för alla "Det funkade".

 

Om det var så himla lätt att få en hund att inte dra i kopplet och vi har haft tränare som lärt hundägare att göra detta sedan 1960-talet (däribland Barbro själv), varför i hela världen är det fortfarande det vanligaste problemet hundägare har?

 

Men jag förstår verkligen att det tilltalar hundägaren. Att få en exakt tid på hur lång tid det tar att träna hunden måste vara väldigt skönt. Men vad händer när de tio minuterna har gått och hunden fortfarande drar (jag skulle säga att 100% av dem gör det nämligen, åtminstone vid nästa promenad eller två veckor senare), hur känner man sig då? Misslyckad och frustrerad, och vad gör vi människor då? Ja, inte tränar vi bättre iallafall, snarare ökar vår irritation och vårt självförtroende dalar och denna frustration flyttas naturligtvis över till hunden.

 

Tillbaka till temat för dagen, att inte blanda metoderna. Vad händer om jag i nästa sekund, eller dagen efter, försöker belöna hunden för rätt beteenden? Kommer hunden att erbjuda beteenden som jag kan förstärka? Nej, antagligen inte. Den är ju nämligen passiviserad. Det är inte värt att göra något, man kan få ett ryck i kopplet. Hundens känsla vid träningen kommer inte att vara positiv, utan osäkerhet och rädsla för vad som eventuellt kan hända kommer med största sannolikhet råda.

 

Det finns till och med de som rycker i kopplet och sedan klickar när hunden inte längre drar. Om det kunde införas en lag med straffbarhet mot detta så skulle jag bli enormt glad. Det är nämligen inte alls tal om någon klickerträning. Klickerträning och bestraffning går inte ihop. Bestämmer du dig för att jobba med den ena metoden, så jobbar du inte med den andra. Punkt.

 

Det har hänt mig vid flera tillfällen att en person gått hos mig och tränat sin hund med jättebra resultat. Sedan har man bestämt sig för att byta hundtränare, ofta för att man vill tävla eller ägna sig åt jakt, där har man använt sig av den gamla traditionella hundträningsformen. Förvisso har det först gått jättebra och man har fått de resultat man önskat, men sedan har det tillkommit problembeteenden, så att säga på köpet. Exempel på sådana problembeteenden är aggression mot andra hundar eller människor, och då vänder man sig åter till mig.

 

På något vis har man en stor tilltro till att jag skall lösa problemet, vilket är väldigt smickrande, men varför bytte man då metod där emellan? Nu vill man träna med två metoder, och för mig blir det en omöjlighet! Det är lönlöst, för den andra metoden underminerar mitt arbetssätt och jag kan därför inte få ett positivt resultat hur jag än försöker. Jag ser alltså hellre att man då kör med de traditionella metoderna rakt igenom, utan att blanda in mig.

 

Allra helst vill jag förstås att man skall välja den moderna hundträningen och lämna den gamla bakom sig, men jag tror dessvärre det tar ett tag innan vi är där. Påtryckningarna från olika håll är fortfarande väldigt stora.

 

Så visst skall man lyssna och ta del av vad olika hundtränare säger. Absolut! Jag tar själv alla tillfällen jag får! Helst skall man läsa på och gå på kurs innan man överhuvudtaget köper sig en valp, så att man redan innan valpen kommer hem har beslutat sig för om man vill ägna sig åt gammaldags eller modern hundträning. Vad känns rätt? Vilket sätt verkar mest logiskt? Vilket sätt känns etiskt riktigt? Blanda för guds skull inte de två. Det blir som med en bearnaisesås om man inte vispar tillräckligt, det skär sig rejält!

 

Dagens tips:
1. Blanda inte metoder från den gamla skolan med modern hundträning! Det skär sig!

2. Tänk på att dina känslor förs över till hunden!

3. Koncentrera dig på att förändra ditt beteende till det positiva, så kommer hunden att hänga med och inlärningen gå fortare.

4. Träna inte när du är irriterad eller arg!

5. Välj den metod du tror på och som känns rätt och håll fast vid den!

 

Lycka till och ha kul tillsammans med din hund!

 

Natasja

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Natasja Ravenklint » Ge din hund naturlig mat!:  ”Hej! Det bästa är att du söker på Anna Hielm-Björkman och hör med henne. Lycka ..”

  • Charlotte Pedersen » Ge din hund naturlig mat!:  ”Der står i artiklen at forskningsprojektet omkring hund och färsk- och råfoder s..”

  • Natasja » Bästa och sämsta maten:  ”Hej Marie! Så skönt att din hund ska få hjälp snart. Lycka till och hoppas att ..”

  • Marie » Bästa och sämsta maten:  ”Hej min hund ska göra gastroskopi snart, han kräks i tid och otid i snart 2 år, ..”

  • Natasja Ravenklint » Varför äter hundar gräs?:  ”Hej Eva! Tack för din input. Mvh Natasja”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln