Koppel, halsband och selar

Det figurerar många olika tips och råd angående vad man skall ha för koppel, halsband och selen när man dresserar (ett ord som för mig är förknippat med en gammal typ av hundträning och syn på djur över huvudtaget) sin hund. "Köp den här antidragselen så kommer din hund sluta dra i kopplet". "Det går inte att träna hund utan en dressyrlänk", är ett annat vanligt argument.

 

Vid ett kurstillfälle jag hade kom en kille med en stor bjässig rottweilerhane som drog otroligt mycket i kopplet. Till min fasa och förvåning upptäckte jag att hunden hade ett stackelhalsband (ett halvstryp med taggar som sticker in i halsen och nacken på hunden om den drar). Han hade köpt ett sådant eftersom han hade fått reda på att det var omöjligt att ha en rottweiler utan stackel av en person som hade en djuraffär i Malmö. Är det fler än jag som häpnar?

 

Hjälpmedel är till för att vara just hjälpmedel och inte permanenta lösningar, men de används mycket sällan så. Vissa hjälpmedel är dessutom egentligen förbjudna enligt djurskyddslagen eftersom det står att djur skall "skyddas mot onödigt lidande" (§ 2), att sätta ett stackelhalsband på en hund måste betraktas som onödigt lidande.


Dessvärre blir den lagen ganska uddlös, eftersom produkterna får säljas, men alltså egentligen inte användas.

Här är mina åsikter och betyg på hjälpmedel (listan är inte komplett):

 

Stryphalsband

Ett stryphalsband är en stryplänk, antingen i metall eller nylon. En snara som kan dras åt i det oändliga.


Myt: Det går inte att träna en hund utan en dressyrlänk (man kallar det hellre för dressyrlänk eftersom det låter mycket trevligare än stryphalsband).


Den här myten går ut på att man tränar med traditionell hundträningsmetod, det vill säga då man snabbt måste ha möjlighet att göra ett ryck i halsbandet för att kunna korrigera hunden (det kallas korrigera, för det låter mycket trevligare än bestraffa).


Enligt detta sätt att träna är myten sann. Är man beroende av koppelkorrigering så är man i ett behov av hjälpmedel för att göra det så effektivt som möjligt. Eftersom detta gör ont på hunden kan det vara effektivt. Frågan är: Vill vi göra våra hundar illa?


Testa att ta ett finger och tryck det lätt mot din hals. Hur känns det? Öka trycket en aning? Är det obehagligt? Det krävs ett väldigt litet tryck mot halsen för att obehaget skall uppstå. Våra halsar och hundens halsar är likadant konstruerade. Luftstrupen är placerad på samma ställen. Det är inte så att hunden har luftstrupen i mitten av halsen, väl skyddad från tryckande obehag.


Enligt den moderna hundträningsfilosofin går det utmärkt att träna utan obehag och strypkoppel är därför något gammalmodigt, onödigt som bör förpassas till soptippen.


Betyg: IG

 

Stryphalsband med stopper
Principen är den samma som i ett vanligt stryphalsband, men här finns en liten plastbit som ser till att man kan stoppa halsbandet i fast läge, det vill säga öglan kan inte bli större, men däremot mindre, strypfunktionen finns med andra ord fortfarande kvar.


Detta halsband används för att sättas precis bakom hundens öron. Man ser det ofta i TVs hundprogram, men det är också mycket vanligt på hundutställning. Enligt alla hundmassörer, hundfysioterapeuter och andra med hundens hälsa som yrke så är detta ren tortyr som dessutom kan sluta riktigt illa. Man sätter nämligen halsbandet bakom hundens atlaskota och det är en mycket känslig punkt. Smärtan som uppstår liknas vid migrän, och det finns faktiskt en risk att man rycker av huvudet från kroppen. Anledningen till att man tycker att detta är så lämpligt att använda är för att hundarna helt plötsligt blir jättelydiga, och orsaken till att de blir lydiga är för att de helt enkelt är paralyserade av smärta.


Betyg: IG

 

Stackelhalsband
Tack och lov är dessa förfärliga halsband, som hämtade från medeltidens tortyrkammare, på väg att glömmas bort helt. Låt dem vara bortglömda, även om de figurerar i vissa amerikanska TV-program om hundar.


Betyg: IG

 

Halvstryp-halsband
Dessa halsband är från början avsedda till att vara korrigerande, därav namnet, men är utmärkta att använda utan minsta möjliga strypeffekt. Ställ in halsbandet så att det sitter precis som ett vanligt halsband när hunden drar. När hunden inte drar hänger halvstrypet som ett smycke. Vad är då fördelen med ett halvstryp? Jo, det är lätt att ta på och ta av, inget spännande eller knäppande. På ett lätt sätt kan man lära hunden att själv gå in i halsbandet och på så sätt trä på det. Håll en godisbit på ena sidan av halsbandet och ha hunden på den andra, hunden går igenom halsbandet och får det på sig, och får godisbiten för besväret. Efter ett tag behöver du ingen godisbit längre utan kan bara visa upp halsbandet för att hunden skall ta på sig det. Världens bästa belöning är ju på väg – att gå ut på promenad.


Betyg: VG

 

Vanligt halsband
Lika bra som ovanstående, bara det att det inte är lika lätt att trä på och ta av. Tänk på att kolla storleken med jämna mellanrum, särskilt om du har en ung hund. Plötsligt kan hunden växa väldigt mycket och halsbandet kan bli för litet. Min jack russel-valp växte i princip ingenting, men så över påsken så gick det åt två hål i halsbandet! Det är lämpligt att du kan få in två fingrar i halsbandet. Det ger lagom mycket rymd, men inte så mycket att hunden kan åka ur halsbandet. Breda halsband är bättre än tunna, eftersom de inte kan smyga in mellan hundens kotor.


Betyg: G

 

Nosgrimma (halti/gentle leader)
Ett tag var det oerhört vanligt med nosgrimma, var och varannan hund hade på sig dem jämt. Detta kan vara ett väldigt bra hjälpmedel, men det är inte något hunden alltid skall ha, då tappar det vanligtvis sin funktion. En hund som alltid, och utan annan träning, har halti på sig, kan snart dra lika bra med den som utan. Då blir den också skadlig, även om den inte är det i sig själv. En hund som drar med halti får nämligen antingen huvudet mellan benen, eller huvudet snett bakåt, och att gå på det sättet är definitivt inte hälsosamt i längden. Hundar är dessvärre väldigt bra på att lära sig att leva med den här typen av handikapp eller smärta, men den är inte okej för det.
Jag brukar rekommendera halti till ägare som har hundar som drar väldigt mycket, samtidigt som man tränar dem att lära sig låta bli det. Det ena utesluter inte det andra. Använd på rätt sätt är halti ett jättebra hjälpmedel. I bästa fall ger det både hund och ägare en ny frihet. I sämsta fall lär sig hunden att fortsätta dra, trots att det påverkar hunden negativt.


Betyg: G

 

Anti-drag sele
Det hörs vad som förväntas av denna sele. Två nylonsnören går från halsbandet in under frambenen, om hunden drar så dras dessa snören åt och hunden slutar dra (är det tänkt). Här tillför man obehag för att få hunden att göra som man vill, det vill säga när hunden drar så blir det obehagligt, och när hunden slutar dra så upphör obehaget.
Jag vet inte hur många som jag har pratat med och som säger "säg inte att jag skall testa ett anti-drag sele, för det fungerar inte", och jag håller med. Hunden lär sig väldigt snabbt att leva med obehaget. Dessutom så finns det en väldig baksida med detta hjälpmedel. De smala nylonsnörena har nämligen en tendens att skära hål eller skavsår i hundens tunna och känsliga hud som den har just där dessa skall skära in. Detta gäller särskilt hundar som saknar tjock och skyddande päls. Tänk på hur det känns att brännas av en lina.


Betyg: IG

 

Citronhalsband
På halsbandet finns en liten dosa som känner av om hunden skäller, och sprutar vatten med doft av citron på hundens nos.


Jag är emot principen som detta halsband har, nämligen samma som i annan obehagsträning där man bestraffar felaktigt beteende. Men det här hjälpmedlet har ytterligare en baksida, teknik. När det finns teknik så kan det haverera. Rätt vad det är så kan hunden få citrondoft på nosen utan att den har gjort något alls.

Betyg: IG

 

Flexi-koppel
De kan också kallas rullkoppel, själva kopplet rullas in och ut ur handtaget och ger på det viset hunden viss rörelsefrihet (cirka fem meter är vanligt) och ägaren slipper trassla in sig i linan.


Dessa koppel kan vara en väldig frihet för både hund och ägare i vissa situationer, men direkt farliga i andra. I skog eller parkmiljö är detta ett väldigt bra alternativ när man har en hund man inte kan eller får ha lös. Hunden får större rörelseutrymme och det är oftast lättare för ägaren att handskas med. Dessa koppel skall man däremot inte ha i miljö där det finns bilar inom kopplets radie. Rätt var det är kan hunden få syn på något som vi inte ser och så är hunden ute i trafiken och blir överkörd.


Jag tycker heller inte att man skall använda dessa koppel på hundar som ännu inte har lärt sig att inte dra i kopplet, eftersom de kan uppmuntra dragandet (det lönar sig ju att dra fem meter!).


Ett tips! Sätt fast handtaget i ett skärp runt midjan och gå ut på en promenad i skogen med fria händer!


Betyg: G

 

Elastisk koppelförlängare
En koppelförlängare sätts fast i kopplet närmast halsbandet och finns i olika utföranden. Den jag har fastnat för är av märket Hunter. Den är elastisk och fungerar därför som en slags stötdämpare, både för hunden och för ägaren. Den underlättar både om hunden drar i kopplet och om hunden ibland gör ryck. Den gör en otrolig skillnad!


Betyg: MVG

 

Elastiskt koppel
Samma princip som i koppelförlängaren, men här är det inbyggt i kopplet. Har samma fördelar.


Betyg: MVG

 

Selar (särskilt Y-sele)
Selar finns av flera olika typer, den jag föredrar är vad som skulle kunna kallas en Y-sele, det vill säga den har en Y-form på hundens bringa. På det sättet hindrar inte selen några av hundens rörelser. Halsband bör ersättas av Y-sele om man har en hund som drar i kopplet, för att minska risken för skador på nacke och rygg. Jobbar man med sin hund i långkoppel eller lina så skall man definitivt ha en sele på hunden.

 

Betyg: MVG

 

Detta var några av alla de hjälpmedel som finns på marknaden,

 

Om hunden drar när den går i koppel så rekommenderar jag att man skall träna detta, hur man kan göra det kan man läsa om i till exempel Turid Rugaas bok "Vad gör jag när hunden drar i kopplet?".

 

Till hjälp under träningen kan man använda en Y-sele (för att den inte kan skada hunden) och ett koppel med elastisk koppelförlängare (för att underlätta för ägaren). Om hunden drar riktigt mycket så kan man använda sig av en halti, men man skall då vara medveten om att denna skall vara ett tillfälligt hjälpmedel och inte något hunden skall ha i resten av livet.

 

Dagens tips:

1. Var inte rädd att kontakta hundinstruktör eller hundpsykolog om din hund drar i kopplet! Det är det vanligaste problemet hundägare har och det är oftast lätt att lösa med rätt metoder. Du är inte ensam!
2. Det går utmärkt att träna sin hund utan att rycka i den. Om den typen av metoder förordas, vänd dig till någon annan för råd och tips.
3. Hjälp mig att föra kamp mot stryphalsbanden. De har ingen funktion om man inte tränar på gammalt vis, och det går att få precis lika bra resultat utan.

 

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Etiketter: träning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln