Punktering av vissa sanningar

Ju fler gånger man hör något desto mer övertygad blir man om att det är sant. Även om man egentligen vet att det är fel.

 

Ni har säkert hört det förut någon gång i livet.

 

Det kan handla om vad som helst, att man är tjock, ful eller dum (men det kan naturligtvis också vara något positivt: söt, intelligent, begåvad. Det är däremot inte lika skadligt då). Den typen av psykisk nedbrytning används av mobbare. Till slut tror den mobbade att det som sägs är sant. Det blir verklighet och ifrågasätts inte. Det man hör många gånger blir sanning, trots att det inte är sant.

 

Detta vill jag föra in i rätt sammanhang när det gäller hundträning. Bara för att något upprepas i det oändliga innebär det inte med nödvändighet att det är sant. Ifrågasätt! Gör inte bara något för att det alltid har gjorts på det viset, eller för att ni hört det så många gånger att det måste vara sant. Många av dessa upprepade "sanningar" är förlegade sedan länge.

 

Därför tänker jag ifrågasätta ett par av dessa uttjatade så kallade "sanningar" idag.

 

Den första är rangordning. Det innebär att någon står överst i en hierarki och att någon står lägst. Den som står lägst i rang benämns ofta för hackkyckling. Skälet till detta är att en norrman (inget ont om dem annars) vid namn Schjelderup-Ebbe observerade höns i början av 1900-talet. Han upptäckte att de hade en viss rangordning vid utfodringen. Höna A gick före höna B, osv. Allra längst ner i hackordningen fanns en stackare som fick gå undan för alla andra hönor. Denna höna kallade han för hackkyckling.

 

Snart antog man att denna struktur fanns hos alla flocklevande djur. Denna ordning antogs även vara strikt, så till vida att den inte ändrades. En gång ett A-djur alltid ett A-djur, tills det dog och djur B kunde ta åt sig av äran och makten och bli ett nytt A-djur.

 

I detta sätt att se djurflocken finns en ständig maktkamp. Detta är viktigt att ha i åtanke.

 

I en vetenskaplig rapport 1944 ifrågasatte en biolog, Adolph Murie, detta och beskrev i stället relationerna i en vargflock som kärleksfulla och att det var ytterst sällan som någon osämja syntes. Att det skulle finnas någon strikt rangordning hade han svårt att se.

 

På 1960-talet ifrågasatte även biologen Thelma Rowell den strikta rangordningen och beskrev förhållandena som betydligt mer dynamiska.

 

Dessvärre var detta lite sent. Den mycket konservativa hundvärlden hade nämligen redan anammat detta begrepp. Det hade rotat sig och är år 2007 det som sprids via TVs hundprogram.

 

Med denna rangordning kommer begreppet dominans. För att vara högt i hierarkin eller för att kunna klättra i denna stege utan slut måste man vara dominant. Om du inte är dominant tror din hund att du är svag och tar därför över, brukar det heta. Att vara hundägare är en ständig kamp. Dagligen måste man befästa sin roll som A-djur, eller alfa-djur som det också brukar kallas. Detta gör man genom att visa att man är stark, gärna genom att ta till fysiskt våld.

För att legitimera dessa åsikter ytterligare brukar dessa hundtränare och hundexperter använda sig av vargflocken som exempel. Vi skall vara som alfa-hanen eller alfa-tiken.


Lustigt nog pratar man i biologkretsar inte längre om alfadjur, utan om "breeders", det vill säga "de som fortplantar sig". Vargflocken är nämligen precis det, en hane och en tik och deras avkomma (inte alla deras valpar, för vissa flyttar hemifrån). Anledningen till att de håller ihop i flock är för att det är mer lönsamt än att vara på egen hand eller i par. Idag vet man att det sällan förekommer bråk inom flocken. Om det händer är det i allmänhet antingen under löptiden eller svält.

 

Man går också inom biologkretsar bort från att göra för stora jämförelser mellan varg och hund. Idag räknar man att uppdelningen mellan varg och hund skedde någon gång för 50-100 000 år sedan (tidigare talade man om cirka 15 000 år). Våra hundar härstammar dessutom från en asiatisk varg, som till utseende är väldigt lik en schäfer. Under den långa perioden av 50-100 000 år hinner det hända väldigt mycket. Skillnaderna mellan varg och hund är åtminstone lika stora som likheterna.

 

Att hänvisa till vargflocken när man talar om hund är ungefär lika relevant som att hänvisa till schimpanser när man talar om människor.

 

Det finns en annan viktig aspekt, som ofta glöms bort, i sammanhanget. En hund är ingen varg, och det är inte människa heller. Jag tror att det är helt orimligt att tro att en hund tror att vi är hundar. Jag tycker därför att det är anmärkningsvärt att hundtränare ständigt hänvisar till att vi skall göra som vargtiken gör när vi uppfostrar dem. Jag är säker på att en hund begriper att vi är en helt annan art och att vi därför bör bete oss som människor när vi umgås med dem.

 

Jag hoppas att jag med detta resonemang har förklarat varför jag inte tror att det är betydelsefullt att vare sig prata om flockledare, dominans eller hierarkier när det gäller hund (jag kommer däremot högst sannolikt återkomma i ämnet många gånger i denna blogg).

 

I detta sammanhang vill jag därför punktera en annan sak som ofta repeteras bland hundtränare och instruktörer. Vi skall lyfta hunden i nackskinnet, antingen för att tillrättavisa hunden, eller för att transportera den. Anledningen till detta är att det är så tiken gör med sina valpar. Fråga vilken uppfödare som helst hur en tik lyfter sina valpar! Tiken bär valparna över ryggen! En hund dödar nämligen sitt byte genom att hugga i nacken och skaka det för att på det sättet bryta dess nacke.

 

Varifrån kommer då denna "sanning"? Från kattdjuren! En katt bär sina ungar på det viset. Vi har alla sett det antingen hos en katt i verkliga livet, eller en av de stora katterna på naturfilm. Och som vi sett tidigare, gör ett djur på ett sätt så tycks vi inbilla oss att de andra gör likadant. Får du chansen att titta på hur en tik lyfter sina valpar så ta den och tillintetgör ännu en sanning.

 

Dagens tips:

1. Läs Anders Hallgrens "Alfa-syndromet" och/ eller "Dominans och ledarskap – fakta eller fantasi" av Barry Eaton.

2. Se ditt förhållande med din hund som en relation och inte en maktkamp!

3. Inse att världen inte består av antingen dominans eller underkastelse (om man inte befinner sig i BDSM-världen med där finns det stoppord vilket hundarna inte tillåts ha).

4. Ifrågasätt!

 

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Etiketter: inlärning etologi

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln